Mon The Biff
Igår, den 30 oktober, var det ÄNTLIGEN dags för Biffy Clyro på Münchenbryggeriet i Stockholm...som jag längtat!
När jag svarar på frågan om vad det är jag ska iväg och se på så är det oftast en fågelholk som ser tillbaka på en. Jag har mycket svårt att förstå varför inte alla vet vilka Biffy Clyro är! Biffy är ett skotskt band bestående av Simon Neil (sång, gitarr), James Johnston (bas) och Ben Johnston (trummor).
Detta var tredje gången jag såg dom...övriga gånger har varit på Berns och Fryshuset i Stockholm.
Förbandet var Lonely The Brave från Cambridge, Storbritannien. Bandet består av David Jakes, Mark Trotter, Gavin Edgeley, Andrew Bushen och Ross Smithwick. De var bra men ljudet på mickarna var alldeles för lågt. Skulle definitivt tänka mig att se dom igen.
Sen var det dags för Biffy fucking Clyro...å de går från 0-100 på en sekund. Det ger allt när de är på scen...som besatta. Det är högt, svettigt och förbannat bra! De har en schysst blandning av gammalt och nytt...och så spelade de ju min absoluta favorit Machines!
De spelade i ca 1.5 timme men kunde ha fått fortsatt hur länge som helst. De är så fantastiska live...bättre än på skiva för det är lite "skitigare" live. Jag ser så framemot att se dom igen (vilket blir i London i december)...man går alltid därifrån med en sån energi...och kanske med lite hörselnedsättning...men de levererar alltid!
Den enda som inte var på topp var att mickarna svaja lite ibland.
Det är ett band med 20 år på nacken...barndomsvänner och de är samspelta. Har man aldrig lyssnat på Biffy rekommenderar jag det starkt för de är ett av de bästa band jag vet...om inte det bästa...japp jag skrev det!